Idag gick jag från jobbet med huvudet snurrande av tankar, råkade höra ett samtal som inte var ämmat för mina öron, tyvärr har små karotter också öron. Det som sas var inget roligt och jag kände att jag stod så dumt till att jag inte ens ville röra mig för att det då skulle kännas som jag spionerade... jag satt snällt kvar på min bänk och hoppades att personen skulle försvinna så att jag kunde smita förbi osedd. visste nämligen inte om det blev mest pinsamt för mig eller x. Det jag hörde handlade bland annat om mig men som Harry Martinsson så så är  Avundsjukan är den mest uppriktiga formen av smicker. Känns dock inte så när man hör illa om sig själv.

Nu har jag iaf tränat ett grispass och är helt slut i benen och allt känns helt plötsligt mkt bättre.

Måste säga tack till ? för låten i´m yours. Bra låt men varför kan inte ? skriva vem du är?????